|
||||||||||||
1.Var noga med volymen i en låda då volymen som element, rör samt eventuella stagningar måste räknas in i den färdiga lådvolymen. För element kan dessa volymer vara lämpliga:
| Elementstorlek i tum: | 5 | 6,5 | 8 | 10 | 12 | 15 |
| Elementvolym i liter: | 0,3 | 0,5 | 1,2 | 2 | 2,8 | 4,3 |
2.Att dämpa signalen till en eller
flera element i en högtalare är nödvändigt för att nivåanpassa element
med olika känslighet. Man börjar med att dra av 3 dB på basens känslighet,
och dämpa de övriga elementen till den nya känsligheten. Ex: Bas
med känsligheten 91 dB/m/w. Dra av 3 dB = 88 dB. Dämpa de
övriga till 88 dB.
Anledningen till detta är att
känsligheten på basar är mätt inom området 200 - 2000 Hz, och känsligheten
är något lägre under 200 Hz.
3.Punkt 2 kan också lösas genom att bygga en s k 2 1/2-vägshögtalare, där man har två baselement, där det ena elementet delas bort vid ca 300 Hz, och den andra basen fortsätter till delningen för diskanten. Därmed får man två element i området x - 300 Hz, vilket ökar känsligheten med ca 3 dB.
4.Att använda flera små element istället för ett stort kan vara ett bra alternativ. Små element behöver oftast mindre lådor än stora. Två st 8 tummare t ex motsvarar ungefär en 11 tummare i konyta, men med större kvickhet i attack och kontroll, två separata talspolar ger också en betydligt högre effekttålighet, känsligheten ökar med 3 dB vid varje fördubbling av antalet element, två mindre koner är lättare för förstärkaren att kontrollera. Anledningarna kan vara många.
5.Om basreflexröret inte får plats i lådan kan man kröka det. Såga av röret på mitten med 45 grader och vänd den ena delen om 180 grader och limma ihop.
6.För att få lufttätt mellan elementkorgen och lådan behövs ibland en tätlist, som också minskar vibrationerna mot lådan.
7.Försök att alltid staga lådan invändigt med en rundstav tvärsöver lådan eller en extra skiva i mitten med ett stort hål i. Fyrkantstavar i alla hörn går också bra.
8.Ofta uppnås ett bättre resultat om minst en vägg i lådan är vinklad.
9.Lådan limmas och skruvas ihop, men bör också tätas invändigt med någon typ av silikon eller någon annan elastisk typ.
10.Använd alltid filterkomponenter av hög klass, då detta annars försämrar ljudet mer än ett par hälften så dyra högtalare skulle ha gjort. Dessutom arbetar förstärkaren bättre och du förlorar inte så mycket i verkningsgrad med ett bättre filter.
11.Högtalarkabel som är för tunn eller med dålig kvalitet försämrar förstärkarens arbetssätt och därmed också ljudåtergivningen. Använd minst 4 mm2 kabel till basen och 2,5 mm2 till de övriga elementen. Om silverkabel används kan arean reduceras något, vilket gynnar priset.
12.Röret i en basreflexport få inte ha för liten diameter, hörbara blåsljud och en viss distorsionsökning kan annars uppstå. Tabellen nedan anger ungefärliga värden på den minsta storleken på rörets innerdiameter.
| Basstorlek i tum: | 5 | 6,5 | 8 | 10 | 12 | 15 |
| Rördiameter i cm: | 4 | 5 | 6,5 | 8 | 10 | 12 |
13.Om lådan görs smal på bredden och djupet kan lådan göras hög. Basen kan då flyttas upp högre från golvet vilket minskar reflektioner.
14.Högtalarna bör inte stå nära ett hörn eller vägg i rummet. Ställ gärna ut dem ca 1 meter (helst mer) från bakvägg och lika långt från sidovägg för att ge ljudet lite spelrum.
15.Försök att alltid placera basreflexrör på samma sida som baselementet. Detta ger mindre tidsfel. Att rikta röret mot golvet har dock den fördelen att det minskar eventuella störljud, t ex elementets "bakljud", vilket kan förstärkas genom rörets resonanser i området 500 - 1000 Hz. Man måste då se till att röret får lite spelrum. Höj upp lådan från golvet med lämpliga fötter ca 5 - 10 cm.
16.Man blir ofta besviken på en nybyggd högtalare med nya element, vid provlyssning. Spela alltid in högtalarna en längre tid innan du gör en bedömning. Det ger ett klart bättre testresultat.
17.Att klä lådans front med någon typ av nålfilsmatta eller liknande minskar baffelreflektioner från mellanregistret och diskanten vilket ger ett varmare och behagligare ljud.
18.Ett delningsfilter i en högtalare från fabrik går (nästan!) alltid att förbättra. Även om komponenterna är av hög klass, kan delningsfrekvens/erna samt (om det är 2:a eller högre ordning på filtret) komponentblandning vara felaktig. Detta försämrar ljudkvaliteten och kan skada förstärkaren.
19.Ofta skryter vissa fabrikat med högtalare som t ex är "snälla" mot förstärkaren tack vare sin extremt linjära impedansgång, vilket kanske har åstadkommits med 15 - 20 komponenter i delningsfiltret, men tänk på att ju fler komponenter mellan element och förstärkare, desto "slöare" blir högtalaren, samt att det i ett stort filter förekommer mycket förluster och fasförskutningar (tidsförskutningar), något som inte låter bra. Dessutom försämras förstärkarens dämpfaktor, vilken har stor betydelse för kontrollerad basåtergivning.
20.Det går inte att använda ett delningsfilter byggt för t ex 8 ohm, till en högtalare i 4 ohm, eller tvärtom, utan modifikation.
21.Att man har fördelar med ett tvåvägs-system
finns det vissa förklaringar för. Dels är det lättare att få
elementen att "spela ihop", dvs eftersom det bara förekommer
en delningsfrekvens återges stora frekvensområden med samma fas.
Trevägs innebär flera delningsfrekvenser vilket gör det svårt att få "tysta"
övergångar mellan elementen, samt att det blir flera mindre frekvensområden
där varje element spelar med olika fas.
Dock är det lättare att undvika
dopplerdistorsion i ett flervägs-system, samt att det går att använda
större baselement. Kompromisser som alltid.
22.Man uppnår många fördelar med oljekyld
diskant. Om talspolen blir riktigt het (det blir den ofta redan
vid ganska blygsamma volymnivåer), så kan talspolens lindningar ändra
impedans. Detta leder i sin tur att kraftiga impulser blir något
dämpade och återges för svagt. Detta kallas för dynamisk kompression.
Om talspolegapet är fyllt med magnetisk olja kyls talspolen kontinuerligt.
Verkningsgraden blir mycket högre än det konventionella kylmediet luft
och oljan har den positiva bieffekten att den hämmar de vibrationer, som
oundvikligen uppståt i alla talspolar, som kan fortplanta sig till membranet.
Detta ger något bättre perspektivegenskaper och en linjärare frekvensgång.
23.I ett delningsfilter bör man skilja de olika elementens spolar från varandra, då de annars kan påverka varandra med sina magnetfält. De bör heller inte placeras nära elementens talspolar.
24.I lådor där mellanregistret och baselementet sitter i samma luftutrymme, måste man använda en separat kammare till mellanregistret så att det inte kan påverkas av lufttrycket i lådan.
25.Köp aldrig högtalarelement på ett ställe där de inte kan ge dig de uppgifter som du behöver för att kunna bygga rätt låda och delningsfilter. Chansa aldrig med lådvolymer och rörlängder, elementet kan gå sönder. Ett felaktigt filter kan göra att förstärkaren brinner upp.
26.Om du inte har eller är osäker på elementets värden kan du bygga en sluten låda då denna är mera förlåtande för volymen. Elementet går inte sönder så lätt i en felaktigt byggd låda av sluten typ.
27.Bashögtalare i samma luftutrymme ska ha samma signal (mono).
28.Om du monterar filtret på kretskort, tänk på att inte placera motstånd nära kortets yta, utan låt det sticka upp minst 5 mm. Anledningen till detta är att motstånd blir väldigt varma och kan då bränna sönder kretskortet. Detta är en anledning till att använda motstånd med hög effekttålighet. Minst 9 watt!
29.Om du använder flera basreflexrör
i en låda blir den totala diametern större, dvs den diameter som rören
hade fått om de var ett. Omräkningen sker med denna formel:
ROT (antal rör ) x ett rörs diameter.
Ett exempel: Tre rör med vardera en diameter på 8 cm får totalt
en diameter på ROT (3) x 8 = 13,86 cm. Rörlängden i formler
utgår då från diametern 13,86 cm och alla rören ska sedan vara lika långa.
30.Om flera baselement används i samma låda kan man antingen montera in lika många rör som element med lämplig diameter, (se punkt 12 ), eller räkna om ett eller två rör till lämplig diameter.
31.Det sägs att det råder många fördelar
med s k "sub/satellit-system", dvs system där basen/basarna
sitter i en egen låda och satelliterna (högbas/mellanregister och diskant)
i en mindre låda (3 - 12 liter). Man får lättare plats med "mycket
bas" eftersom örat inte kan riktningsbestämma ljud under ca 300 Hz,
vilket gör att man upplever det som att även djupbasen kommer från sidosystemet,
och man kan placera baslådan där den får plats helt enkelt (bakom soffan,
under bokhyllan etc), och det blir mycket lätt att få rum med satelliterna.
Nackdelen med fritt placerade
"subbor" och sidosystem som hänger lite var stans är att man
nästan alltid råkar ut för fasfel, beroende på att de oftast har olika
avstånd till öronen. Från en baslåda bakom soffan (där man sitter)
kommer ljudet nästan direkt till lyssnaren, medans ljudet från satelliterna/sidosystemet
har en längre väg att färdas. Det gör att man hela tiden kommer
att höra basen från "sub-lådan" tidigare än högbasen från satelliterna
vilket gör att det blir svårt att få sub och satellit att smälta ihop.
Dessutom kommer ljudet att låta mycket konstigt.
Givetvis kan man bygga ett
liknande system, men man bör då placera baslådan under sidosystemen, eller
åtminstone med samma avstånd till lyssnaren.
32.Vad skiljer två högtalare med likvärdiga
parametrar men med stor prisskillnad? Även att två element ser
helt identiska ut på papper, kan de ha olika uppbyggnad, något som påverkar
ljudet!
Vad som kan skilja i pris mellan
två element är bl a olika tråd i talspolen, olika storlek och kvalitet
på magneten, olika anslutningar, plåtchassie eller gjuten korg, olika
konmaterial, olika typer av upphängning mm, vilket har betydelse för både
pris och ljudkvalitet!
| Till sidans topp | Till förstasidan med ramar | E-post |