Mellanregister-elementDen vanligaste typen av mellanregister är konhögtalare. Konen är för
det mesta gjord av plast eller papper. Plasten har i allmänhet mindre
problem med resonanser (=jämnare frekvensgång) men är dyrare och går ofta
inte lika högt upp i frekvens. Varianter med någon form av fibrer i konmaterialet
förekommer också. Att konen inte är helt stel är i sig inget problem. Bekymret är att en kon, precis som alla andra mekaniska föremål, har ett antal s k egenfrekvenser eller resonansfrekvenser. Vid dessa frekvenser tenderar konen att själv vibrera olika mycket på olika ställen. Resultatet blir toppar och dalar i frekvensgången vid resonanserna. Genom att göra konen mycket stel kan resonansfenomenen flyttas upp i frekvens, helst så långt att problemen börjar först över de frekvenser örat förmår att uppfatta. Om konen istället görs mjuk kan man välja ett material som "äter upp" vibrationerna effektivt. Man låter med andra ord konen bara röra sig i centrum vid höga frekvenser. Genom att utforma membranet (konen) som en bubbla (eller "dom")
istället, och tillverka denna av tyg som är behandlat med någon klibbig
massa får man en mycket resonansfri konstruktion. Problemet är att det
användbara frekvensområdet blir begränsat i jämförelse med en vanlig kon. Om talspolen i elementet har ovanligt stor diameter i förhållande till
konens storlek minskas uppbrytningsproblemen eftersom drivkraften fördelas
mycket jämnare. Med stor talspole kan även konen göras "grundare",
vilket minskar tidsfördröjningen i elementet (se nedan). Storleken
förbättrar också värmeavledningsförmågan vilket ökar effekttåligheten.
|