Diagram
F-3dB-punkten

 

F-3dB punkten anges mycket ofta för högtalare och används för att beskriva hur djupt i frekvens konstruktionen kan spela!

Jämförelse mellan olika lådor

Att de olika lådtyperna inte låter precis likadant är klart. Men hur ser deras frekvensgång ut om man jämför dem? Ta en titt på diagrammet nedan.

I exemplet ovan ingår frekvensgången för fyra olika lådtyper. Till exempel ser man att basreflexlådan når djupare i frekvens, men samtidigt har den ett brantare fall under F-3dB-punkten. Detta beror på basreflexrörer och är en klar fördel då man undviker distortion pga. att lådan själv dämpar de lägsta frekvenserna mycket effektivare än den slutna lådan.
Bandpasslåda typ 1 fungerar i stort sett som en sluten låda, med skillnaden att lådan även delas bort uppåt i frekvens. Detta för att elementet är inbyggt i bandpasslådan, och ljudet endast når ut via porten. Detsamma gäller för bandpasslåda typ 2, men här ingår två basreflexportar. En i varje kammare. se exempel på bandpasslådor under kategorin Lådor.
Att inte de båda bandpasslådorna har samma känslighet i exemplet ovan, beror på att de är lite mer flexibla. Man kan designa dem att nå djupare i frekvens, och att spänna över ett större frekvensområde. Detta ger en lägre känslighet. Ger man lådan en högre undre gränsfrekvens eller ett smalare frekvensområde, ökar känsligheten.

Frekvensgången i basområdet - hur bedömer man den?

Kurvan är representativ för ljudstyrka i förhållande till frekvens. En topp i kurvan visar att ljudstyrkan är högre här, oavsett hur högt man spelar. Observera F-3 dB-punkten i kurvan vilket för högtalare ofta beskriver hur långt ner i djupbasen högtalaren kan återge toner (utan att återges för svagt i förhållande till de övriga tonerna).
En hög topp i kurvan (ca 3-4 dB eller mer) kan låta påträngande och man blir lätt lyssningstrött.  Det blir svårt att urskilja olika instrument, allt får en tendens att låta på samma sätt etc. En dipp (fall) i kurvan är heller inte önskvärt, då ljudet blir livlöst och tomt i basen (beroende på dippens storlek naturligtvis).

En topp i frekvensgången hörs alltid mycket tydligt. Ligger den djupt i frekvens (30 - 50 Hz) får lådan en dov och tung klang. Ligger den högre (60 - 100 Hz) får man en låda med ett "snabbt" ljud.  En bastrumma känns i mellangärdet! 
En resonanstopp är ett sätt att öka verkningsgraden inom ett smalt område, och kan vara användbart för disco och orkesterhögtalare. En hifi-högtalare med resonansfenomen av olika slag blir gärna väldigt tröttsam att lyssna på i längden. Allt får en tendens att låta på samma sätt. Det andra extremfallet är en mycket dämpad låda (stor låda eller lågt Q-värde). Ljudet blir neutralt men kan uppfattas som torrt och intetsägande. 

Bäst brukar det låta med en liten topp i basen på runt 2 dB. Det blir liv i ljudet utan att det blir påträngande. Högtalare som är konstruerade på detta vis brukar få omdömet "bra bas" i tester. En högtalare med en liten bastopp upplevs gärna av örat som om den går djupare ner i basen än den faktiskt gör.

F-3 dB-punkten

…eller den "undre gränsfrekvensen", anges mycket ofta för högtalare och används för att beskriva hur djupt i frekvens konstruktionen kan spela! Under denna punkt är ljudet så pass dämpat att man hör skillnaden. Vill man ha mycket djupbas ska man alltså designa lådan för en låg F-3 dB-punkt. Normal F-3 dB-punkt är runt 45 - 55 Hz, djupbas runt 30 Hz och "disco" vid ca 70 - 80 Hz. Det är här hjälp-programmen verkligen gör nytta. Beroende på elementens egenskaper kan man inte alltid välja mellan djupbas eller "disco". Har elementet t ex ett högt Q-värde får man en hög puckel i kurvan om man designar för "disco", och har elementet ett lågt Q-värde får man ett tydligt "fall" i kurvan innan F-3 dB-punkten om man designar för djupbas. Inget av dessa alternativ är önskvärt, då en puckel blir jobbig att lyssna på och med ett "fall" blir lådan mycket "tom" och stel i återgivningen. Välj det element som du tror uppfyller dina krav. Frekvenskurvan kommer att guida dig fram till en bra låda.

Vilken F-3 dB-punkt?

Olika typer av musik har sin "energi" i basgången i olika frekvensområden. Om man bara lyssnar på en typ av musik (disco/techno/rock/pop/akustiskt) är svaret någorlunda enkelt. Men för den som har blandad smak och vill att allt ska låta bra blir det lite värre. 

  • Disco/dansmusik brukar ha en tydlig basgång i området kring 55 - 80 Hz. 
  • Techno/hiphop kan ha discomusikens basgång vid 60 - 80 Hz men även rejält med djupbas, neremot 35 - 40 Hz. 
  • Rock.Gitarrbaserad rockmusik och framför allt hårdrock har sin basgång rätt 
    högt, kring 80 - 120 Hz. 
  • Pop.Modern popmusik är en blandning av disco och rock. En svår avvägning. 
    Tydligast basgång kring 50 - 70 Hz. 

En "allätande" högtalare bör klara av åtminstone 45 - 50 Hz (F-3 dB) för att kunna återge alla typer av musik njutbart. Givetvis kan inte alltid F-3 dB-punkten vara exakt anpassad. Lådvolymen kanske blir för stor eller för liten, elementets resonansfrekvens, Fs, kanske är för högt för att få en låg F-3 dB-punkt etc. Man bör aldrig dimensionera en låda vars F-3 dB punkt är under elementets resonansfrekvens, då elementet förlorar mycket av sin effekttålighet. 

Bygger du låda till bilen får du se upp med F-3 dB-punkten! En liten bil får mycket svårt att återge låga frekvenser. Detta drabbar både ljudet och elementen. Låt inte lådan gå djupare än ca 50 Hz i en liten bil, och runt 40 - 45 Hz i en större bil - typ kombi! 

I regel ska man bygga slutna lådor till element med Q-värde mellan 0,45 - 0,85, medans element med Q-värde mellan 0,25 - 0,45 används till basreflexlådor.

Till sidans topp Till förstasidan med ramar E-post