|
||||||||||||
En stor högtalare kan förvisso gå mycket
djupt ner i basen. Men den blir knappast någon prydnad hemma i vardagsrummet.
Ett sätt att minska storleken är att koppla samman två lika baselement
kon mot kon med elementen på var sin sida om baffeln. (Så att det ser
ut som ett flygande tefat). Metoden kallas mottaktkoppling. Sladdarna
till elementen ska kopplas så att hela paketet rör sig åt samma håll,
d v s det ena elementets sladdar ska kopplas in "fel".
Eftersom luften mellan de motriktade konerna är att betrakta som inkompressibel
blir den nya konen dubbelt så tung och dubbelt så styv i upphängningen.
Resonansfrekvensen blir därför densamma. Magnetstyrkan dubbleras, men
eftersom även konvikten fördubblas blir Q-värdet också oförändrat. Det
intressanta är att vi fått ett element med dubbla styvheten med samma
konarea. I beräkningsprogrammet ska resonansfrekvens och Q-värde
därför bibehållas, men den ekvivalenta volymen (Vas) ska halveras. Sätter
man sig ner och räknar en stund visar det sig innebära att lådvolymen
kan halveras för samma undre gränsfrekvens!
En av nackdelarna med konstruktionen är att frekvensgången blir ganska ojämn vid högre frekvenser, just för att ljudet får svårt att gå förbi magneten och chassiet/korgen. Konstruktionen får betraktas som en renodlad lågbashögtalare och bör uppåt begränsas till 80 - 130 Hz för att den ska låta bra.
Denna metod av montering kan göras på alla typer av högtalarlådor. Med en enkel modifikation av den "normala" lådan får du en "isobariklåda" som har fördelen att lådan blir hälften så stor med bibehållen frekvensgång. Nackdelen är att basreflexröret/en blir mycket längre.
Observera att alla element inte passar att spela i en isobarikkonstruktion! I en vanlig låda sitter ett element med magneten i lådan. Om kablarna kopplas rätt så ska konen först röra sig utåt när du spelar, för att sedan fjädra tillbaka inåt. Här får elementet hjälp av lådan att inte gå tillbaka för långt, eftersom elementet möter viss kompression. Vid isobarikmontering kopplas sladdarna till det utanpåliggande elementet "fel", dvs med plus på minus och minus på plus, just för att hela "paketet" ska röra sig åt samma håll. Det utanpåliggande elementets kon rör sig då åt fel håll i förhållande till vanlig montering.
Vad som då krävs av elementen vid isobarikmontering är att de ska vara lika hårda i fjädringen utåt som inåt, för att tåla påfrestningarna. Givetvis kan du bygga isobarik med vilka basar som helst, men man kan lätt bli besviken. Fråga i butiken (eller där du köpte basarna) om det går att isobarikmontera dem. Det ska de veta!
Hur en Isobarik-låda ser ut? Man bygger lådan som vanligt,
skruvar dit ett element, samt monterar ett element utanpå det första,
med konerna mot varandra. Nu kommer det finnas en magnet inuti lådan och
en magnet utanför. Detta kanske inte ser så vackert ut, men varför inte
ställa lådan på gummifötter (eller annan typ) och rikta elementen nedåt,
mot golvet?!
| Till sidans topp | Till förstasidan med ramar | E-post |